Idag har jag varit på skogsvandring med Catrine. Egentligen ville Catrine att jag skulle springa och gömma mig för att hennes hund sedan skulle få spåra upp mig. Det gick jag inte med på. Istället lades det upp ett korvspår där salami stod på menyn. Jag fick i uppgift att gå så tyst jag kunde i precis samma spår som hund och kamrat gick. Naturligtvis glömde jag detta efter någon minut och började gå mina egna vägar, men då fick jag ett argt öga på mig och jag fick snällt gå tillbaks till ledet.
När spårningen var klar fick Millie springa runt lite och Catrine lekte kurragömma. Medan detta pågick passade jag på att plocka blåbär. Jag kände mig som Mulle själv när jag satt där på huk.
Helt plötsligt hör vi ett skott varpå jag får hålla mig för att inte kissa på mig av rädsla. Två skott till följer och till och med Catrine visar upp lite rädsla. Med tanke på alla Beckfilmer jag sett den sista tiden så skulle jag inte bli förvånad om det dök upp en galning med hagelgevär framför mig. Vi sprang iväg med en väldig fart, jag med blåbärspåse som sköld och Catrine med en flåsande hund efter sig. Vi klarade oss helskinnade ur skogen och det enda tecknet som är kvar av våran skogsvandring är nu mina blå fingrar.

Tyvärr glömde jag kameran men lyckades föreviga denna spännande skogsvistelse med mobilen.