Någon gång detta år har min kära mor hört mig säga "När jag har gott om pengar så ska jag köpa mig ett par riktiga löpardojjor". Detta citat har två sidor. Jag skulle verkligen behöva ett par riktiga springskor så jag slapp flåsa runt i mina gamla inne-fotbollsskor. Alltså: en sanning. Det dolda budskapet i citatet var nog mer Jag har inga riktiga löparskor, så det är inte så stor mening att ge sig ut och springa.
Igår fick jag ett samtal av mamma som var lite nyrik efter dagens skatteåterbäring. Hon erbjöd sig att köpa ett par riktiga springskor till mig. Det är ju ett erbjudande ingen kan tacka nej till. Jag vet dessutom att även när jag har gott om pengar, så köps det inga skor. Nej, det köps allt annat onödigt tjafs, men inte skor.
Så, iväg till stadium där jag plockar upp första bästa billiga sko och säger "den här blir bra". Men det tyckte inte mamma. Hon tyckte vi skulle besvära butikspersonalen. Något som jag oftast just ser som besvära. Men, mamma vet bäst tänkte jag. Vi ropar till oss en manlig sak som genast kommer mot oss med säljarglöd i ögonen.
Det är här projektet börjar. Aldrig trodde jag väl att det skulle kunna vara så invecklat att köpa skor.
Det börjar med att jag får ställa mig på en platta som mäter av mina små fossingar. Sen ska jag ta tre steg hit och tre steg dit. Maskinen visar var jag lägger min tyngdpunkt, vad som belastas, om jag går inåt eller utåt osv osv. Sen ska jag även uppge hur mycket jag har tänkt och springa. Jag hävdar ju att Nu, när jag kommer ha ett par bra skor, så blir det ju såklart lite mer. Men låter ändå förnuftet tala och väljer 0-15km/ veckan. Då börjar genast mamma ta över min talan och säger att det är alldeles för lite. - Du kommer ju åtminstone springa 15km-30km/ veckan.
Jag vet inte om mamma tror att jag har samma energi som när jag var tolv och spelade innebandy i hallen så fort jag fick en lugn stund. Det var på den tiden jag sprang oftare än jag satt still. - Men mamma, sanningen är den att tiderna förändras - och det inte lite!
Tillslut hittade jag en sko, som var relativ billig i jämförelse mot vad jag hade kunnat få med mig hem. Men ändå såpass dyr så att jag säger till mamma:
- Nu när jag har så dyra skor så måste jag ju ut och springa regelbundet.
Varpå mamma glatt svarar:
- Ja, det var så jag tänkte.
Hon är smart den där mussi.....