Nu har jag spenderat tre dagar i tre olika västkuststäder. Den stad som känns mest skön att lämna, eller minst bra att stanna kvar i är Halmstad. Detta beror mestadel på bilisterna. Jag vet att jag har nämnt det innan, men det tåls att nämna igen. Människorna i Halmstad kör i samma hastighet som jag springer(en dålig dag). Det verkar som om de tar en powernap vid varje rödljus, eller kanske de bara är nyfikna på hur lång tid det tar tills det slår om till rött igen. Anledningarna kan vara många, men inga av de är några jag någonsin kommer att förstå.
Detta är ett dilemma när jag kör till jobbet. Det går nämligen inte att åka en bestämd tid och veta att man kommer fram med fem minuters marginal. Det kan ta allt ifrån sju till tjugo minuter beroende på vilka sniglar som är på vägarna just den dagen. Nog klagat. Nu är jag ju trots allt tillbaks i min hemstad och mitt hood. För att fira detta så kläckte jag några ägg och bjöd på pannkakor. En nyupptäckt talang jag ligger inne med är att kasta pannkakor i luften. Detta måste vara något jag omedvetet lärt mig när jag betraktat systerns sambo.
Jag hade en gratisfilm att hyra på videobutiken här nere och efter ett besök där fick jag se den helt underbara Seven pounds med Will Smith. Rekommenderas starkt.

   
Det gäller att våga för att vinna....