Personlighetstest
Såg på min systers blogg att hon tagit ett personlighetstest. Var ju självklart tvungen att prova själv.
Här är resultatet:
Min personlighetstyp:
Jag tycker nog att det stämde ganska bra. Speciellt "Entusuastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer". Angående yrkena så har jag ju varit inne på både psykolog och sociolog. Enligt mamma har jag även som liten uttryckt en önskan om att bli präst.
Här hittar du testet: http://se.41q.com/
Här är resultatet:
Min personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.
Karriärer som skulle passa mig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.
Jag tycker nog att det stämde ganska bra. Speciellt "Entusuastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer". Angående yrkena så har jag ju varit inne på både psykolog och sociolog. Enligt mamma har jag även som liten uttryckt en önskan om att bli präst.
Här hittar du testet: http://se.41q.com/
Fittan sticker fram
Varför inte dela med sig av en gammal goding såhär på onsdags förmiddagen.
Hur tänkte hon?
Lördagens missöde
Jag vet att det är överambitiöst att ge sig ut och springa en lördagmorgon. Men ska det va så ska det va rejält. Borde kanske redan i tankarna förstått att det inte skulle gå riktigt bra. Det började med planer på att springa ner till vattnet och sedan ta sig ett dopp för att orka ta sig tillbaka antingen genom löpning eller promenad. Havet i förhållande till Järnbrott, där jag bor, är så kallat utsocknes. Det finns heller inga riktiga bra cykelvägar att ta sig dit på. Såhär i efterhand tänker jag att det inte hade varit helt fel att titta på en karta först.
Jag och min kära löpkamrat gav oss i allafall iväg söderut. Vi hann under turen dit fråga cirka fyra stycken om vägen. Samtliga tillfrågade skakade på huvudet och verkade tycka att vi var knäppa som skulle ta oss dit utan färdmedel. Vi trotsade alla tveksamma åsikter och fortsatte springa. Efter cirka en timma fylld av svett, flåsningar och uppgivenhet skymtar vi någonting som liknar hav. Väl där inser vi att det är en småbåtshamn och alltså badförbud. Som tur är fanns det vatten så vi kunde fylla på den förlänge sedan tomma vattenflaskan.
Det är väl bara och vända tänker vi. Kruxet är bara att vi inte vet vilken väg vi kom ifrån. Vi frågar en kvinna om vi är på rätt väg för att komma till Frölunda Torg. Denna bara skakar på huvudet och dirigerar iväg oss i en helt annan riktning. Under loppet av en halvtimma passerar vi fyra olika busshållplatser som alla talar om för oss att det med buss tar 10 min till Frölunda Torg. Vi har alltså sprungit i en halvtimma utan att komma någonstans. Humöret dalar i takt med att energin försvinner . Jag är ju inte direkt känd för mitt goda tålamod så ni kan ju bara tänka er vad min kära löpkramrat fick utstå.
Vi kom i allafall hem. Efter 2,5 h. Detta måste betyda att jag kan ta det lugnt i minst en vecka. Nästa gång ska jag ta med mig pengar så jag i allafall kan ta bussen hem om jag kommer till stadsdelar jag aldrig hört talas om tidigare.
Jag och min kära löpkamrat gav oss i allafall iväg söderut. Vi hann under turen dit fråga cirka fyra stycken om vägen. Samtliga tillfrågade skakade på huvudet och verkade tycka att vi var knäppa som skulle ta oss dit utan färdmedel. Vi trotsade alla tveksamma åsikter och fortsatte springa. Efter cirka en timma fylld av svett, flåsningar och uppgivenhet skymtar vi någonting som liknar hav. Väl där inser vi att det är en småbåtshamn och alltså badförbud. Som tur är fanns det vatten så vi kunde fylla på den förlänge sedan tomma vattenflaskan.
Det är väl bara och vända tänker vi. Kruxet är bara att vi inte vet vilken väg vi kom ifrån. Vi frågar en kvinna om vi är på rätt väg för att komma till Frölunda Torg. Denna bara skakar på huvudet och dirigerar iväg oss i en helt annan riktning. Under loppet av en halvtimma passerar vi fyra olika busshållplatser som alla talar om för oss att det med buss tar 10 min till Frölunda Torg. Vi har alltså sprungit i en halvtimma utan att komma någonstans. Humöret dalar i takt med att energin försvinner . Jag är ju inte direkt känd för mitt goda tålamod så ni kan ju bara tänka er vad min kära löpkramrat fick utstå.
Vi kom i allafall hem. Efter 2,5 h. Detta måste betyda att jag kan ta det lugnt i minst en vecka. Nästa gång ska jag ta med mig pengar så jag i allafall kan ta bussen hem om jag kommer till stadsdelar jag aldrig hört talas om tidigare.
Strategier på badstranden.
När man väljer plats på badstranden så gäller det att vara strategisk. Kan man hitta någon karl med hårig rygg, en kvinna med fem bilringar och en hårding med en pinsamt ful tatuering så är det ett stort plus. Allt för att få en skönare bild av sig själv. Lyckas du även omringa dig av överviktiga människor med eksem mellan låren så kan man säga att du har fått jackpot.
Jag är väldigt nöjd med dagens plats.
Aftonen har spenderats på Liseberg. Jag fick ett årskort i present av jobbet och detta har jag tänkt utnyttja till fullo. Till skillnad från måndagens besök så var det denna gång dags för de vuxna att leka. Det blev mycket hjulsnurrande, en blöt åktur i FlumeRide, bordshockey och konsert med Fibes, Oh Fibes! . Härligt att få vara tio år igen och armbåga sig fram till sitt lyckonummer vid chokladhjulet. Jag och AB kom dock fram till att de som vinner mest godis är de som...... ser ut att behöva det minst. Eller så inbillade vi oss det för att vi själva aldrig fick strosa vidare , stolta och kaxiga, med en meterlång chokladsask under armen. Jag menar, de fem ploppkakorna, dvdfilmen och påsen gott & blandat som jag vann kioskar vem som helst i sig på en halvtimme.
Jag är väldigt nöjd med dagens plats.
Aftonen har spenderats på Liseberg. Jag fick ett årskort i present av jobbet och detta har jag tänkt utnyttja till fullo. Till skillnad från måndagens besök så var det denna gång dags för de vuxna att leka. Det blev mycket hjulsnurrande, en blöt åktur i FlumeRide, bordshockey och konsert med Fibes, Oh Fibes! . Härligt att få vara tio år igen och armbåga sig fram till sitt lyckonummer vid chokladhjulet. Jag och AB kom dock fram till att de som vinner mest godis är de som...... ser ut att behöva det minst. Eller så inbillade vi oss det för att vi själva aldrig fick strosa vidare , stolta och kaxiga, med en meterlång chokladsask under armen. Jag menar, de fem ploppkakorna, dvdfilmen och påsen gott & blandat som jag vann kioskar vem som helst i sig på en halvtimme.
När livet leker..
Så ser en frukost ut såhär...
och allt som behövs under dagen ryms i den här...
och allt som behövs under dagen ryms i den här...
Liseberg
Om man vill dämpa ljudet av sin biologiska klocka så kan man slänga in två barn i bilen och åka till Liseberg.
Barn är underbara, men de kräver också konstant uppmärksamhet av de (så kallade) vuxna. Jag måste ha överskattat min energitank. Efter den här dagen är jag trött, utmattad och inte alls lika sugen på att skaffa barn längre. Det är alldeles lagom att vara en rolig moster som ploppar upp då och då och låter barnen göra allt som inte mor och far tillåter.
Tröttheten till trots så var det faktiskt en fantastiskt rolig dag på Liseberg. Både Smilla och Joel höll humöret uppe under hela dagen. Vi hann även titta lite på Kikki (aka köttbullen) Danielsson som repade inför kvällens allsång. Jag och Smilla drog en bugg till bra vibrationer medan de andra agerade publik.
Efter en (läs fyra) kaffe och en lång kall dusch så är jag nu fit for fight för nya äventyr. Med eller utan barn.
Kanske också ska tillägga att tröttheten kan bero på att det idag var årets varmaste dag och enligt televisionen nådde värmen 30 grader celsius.
Barn är underbara, men de kräver också konstant uppmärksamhet av de (så kallade) vuxna. Jag måste ha överskattat min energitank. Efter den här dagen är jag trött, utmattad och inte alls lika sugen på att skaffa barn längre. Det är alldeles lagom att vara en rolig moster som ploppar upp då och då och låter barnen göra allt som inte mor och far tillåter.
Tröttheten till trots så var det faktiskt en fantastiskt rolig dag på Liseberg. Både Smilla och Joel höll humöret uppe under hela dagen. Vi hann även titta lite på Kikki (aka köttbullen) Danielsson som repade inför kvällens allsång. Jag och Smilla drog en bugg till bra vibrationer medan de andra agerade publik.
Efter en (läs fyra) kaffe och en lång kall dusch så är jag nu fit for fight för nya äventyr. Med eller utan barn.
Kanske också ska tillägga att tröttheten kan bero på att det idag var årets varmaste dag och enligt televisionen nådde värmen 30 grader celsius.
Semester
Igår klockan nollsjunollnoll gick jag av för semester. Jag kan väl säga att det inte blev den bästa starten. Först försökte jag sova eftersom jag tidigare morgon bara lyckats fånga tre timmar sömn. Detta gick inget vidare. Efter två timmar vaknade jag av världens menssmärtor. Nu talar vi inte den vanliga, lite lätt molande känslan i nedre delen av magen som man får varje gång mensen gör entré. Nej, detta var smärtor på toppen av den tiogradiga skalan. Inte sen jag och Kerstin var på besök i skottland 2004(?) har jag plågats av sådan värk. Då kom det natten till hemresedag. Vi hade varit ute på krogen, jag hade svårt att somna och vaknade mitt i natten av plågande värk. Då trodde jag att jag liksom Maria skulle föda jungfrufödsel. Nej, det är inget skämt. Jag har livlig fantasi. Det kom aldrig nåt barn utan lagom till flyget skulle lyfta avtog det onda. Men, tillbaks till gårdagen. Jag fick skicka bud efter panodil zapp. Efter två tabletter ´a 500mg kände jag ingen förbättring. Det skulle ta cirka tre timmar innan jag kunde prata igen utan att låta som en treårig baby.
Efter det bar det av till ikea där det inhandlades lite ny interiör till sovrummet. Vilken förändring det blev. Jag har lite förträngt det där rummet och bara låtit det stå. Men nu har det berikats med jalusier, nytt bäddset, ljus, matta m.m
Fint som snus!
I Kållered blev det även ett besök på sports outlet där jag hittade en bikini för 9(!!!!!!!!!!)kr. Snacka om bargain. Den var till och med snygg.
På kvällen kickstartade min semester med champagne och jordgubbar, slapp med fruktsallad på balkongen och en mage som inte längre klagade.
Efter det bar det av till ikea där det inhandlades lite ny interiör till sovrummet. Vilken förändring det blev. Jag har lite förträngt det där rummet och bara låtit det stå. Men nu har det berikats med jalusier, nytt bäddset, ljus, matta m.m
Fint som snus!
I Kållered blev det även ett besök på sports outlet där jag hittade en bikini för 9(!!!!!!!!!!)kr. Snacka om bargain. Den var till och med snygg.
På kvällen kickstartade min semester med champagne och jordgubbar, slapp med fruktsallad på balkongen och en mage som inte längre klagade.
Sköna dagar
Det är svårt att upprätthålla ett aktivt bloggande när solen kysser en på kinden och himmelen visar sig klarblå. Jag har njutit av varje sekund och på bästa sätt tagit vara på vädret genom poolbadande och grillkväll. Anledningen till att jag har en pool att steka i är Karolinka. Hon bor nämligen inneboende hos en familj som har ett stort hus med tillhörande plaskdamm. Det finns dock en nackdel med poolen. Efter att familjens ena dotter ramlat i vattnet en gång så bestämde sig pappan för att göra en inhängnad. Det kanske ska tilläggas att karln är ganska tankspridd. När han var klar med hemmabygget som bestod av ett nät, upptäckte han att han glömt att göra en ingång. Alltså måste man klättra över detta nät varje gång man ska bada. Ni kan ju tänka er hur oskönt det är om man inte är så vig och spenslig när man klättrar över nätet i bikinitrosor. Ja, ni förstår.
smart
Avstickare.
Igår drog jag söderut för att umgås med en efterlängtad syster och en trotsig sexåring. Jag och Smilla pysslade ute på trappen medan syster midsommarstökade. Framåt kvällen var det dagisuflykt som stod på agendan. Man får mycket förmåner som moster. Kokekorv, baguetter och kaffe på en filt ute vid havet. Vad mer kan man begära?
Men kvällen slutade inte där. Efter någon timme körde syster mig till B, S och lilla Abbe. Så fort jag klev innanför dörren (om jag ens hann komma in) började A skrika och gråta så tårarna sprutade. Jag ser tydligen grymt farlig ut i mitt mörka hår. Vi kom ganska snabbt fram till att det var just håret som orsakade denna kalabalik. Efter att ha gömt mig i cirka tio minuter övergick rädslan till bonding. Innan jag åkte därifrån kunde jag stolt konstatera att jag skaffat mig en ny kompis!
Sen var det dags att åka hem till Hybris som bjöd på rosé, cigaretter och massa annat gott. Tanken var att jag skulle sova i stan för att inte Smilla skulle väcka mig klockan sju på morgonen och göra det omöjligt för mig att orka med en jobbnatt. Nu gick jag istället och la mig klockan fyra, så det kanske gick på jämt ut. Men det var det värt, för när jag vaknade serverades det kaffe, croissanter och fruktcocktail. Livet!
Förutom en ljuvlig frukost så har den här dagen bjudit på ponnyridning. Ja, inte för mig då alltså. Men för världens bästa syserdotter som ni ser här under.
Men kvällen slutade inte där. Efter någon timme körde syster mig till B, S och lilla Abbe. Så fort jag klev innanför dörren (om jag ens hann komma in) började A skrika och gråta så tårarna sprutade. Jag ser tydligen grymt farlig ut i mitt mörka hår. Vi kom ganska snabbt fram till att det var just håret som orsakade denna kalabalik. Efter att ha gömt mig i cirka tio minuter övergick rädslan till bonding. Innan jag åkte därifrån kunde jag stolt konstatera att jag skaffat mig en ny kompis!
Sen var det dags att åka hem till Hybris som bjöd på rosé, cigaretter och massa annat gott. Tanken var att jag skulle sova i stan för att inte Smilla skulle väcka mig klockan sju på morgonen och göra det omöjligt för mig att orka med en jobbnatt. Nu gick jag istället och la mig klockan fyra, så det kanske gick på jämt ut. Men det var det värt, för när jag vaknade serverades det kaffe, croissanter och fruktcocktail. Livet!
Förutom en ljuvlig frukost så har den här dagen bjudit på ponnyridning. Ja, inte för mig då alltså. Men för världens bästa syserdotter som ni ser här under.
Ärr och pärlplattor.
Idag blev jag medlurad till barbarella av Fröken Dekadent. Jag trodde att hon skulle sätta i en piercing som trillat ut. Så var inte fallet. Anledningen till detta besök var nämligen en scarification. Som Fröken vet så tycker jag att det är fruktansvärt äckligt och onödigt att skära i kroppen. Men, jag trotsade min motvilja och stannade kvar för att se detta lilla ingrepp. Jag kanske ska varna känsliga läsare för bilderna lite längre ner. Det var rätt blodigt där ett tag.
Efter detta så traskade vi runt i diverse affärer. En affär som är värd att nämna är Korsetten. Där kan man inhandla bh'ar till väldigt dyra priser. Alla som har varit där inne kommer dessutom ut med en eller två kupor större än vad dom tidigare använt. Expediten kunde genom att bara titta på mig säga att " Du använder 75B, eller hur?". Korrekt. "Du SKA ha 70C".
Det tyckte jag lät bra, vem vill inte vara smalare och ha större bröst liksom?
Efter mycket stadsvandring och en lunch åkte vi hem till S och la pärlplattor. Lagom monotont och avslappnande.
Baksmälla och disk.
Förlåt för den dåliga uppdateringen och denna förtillfället väldigt tråkiga blogg, men jag tror visst att livet kom i mellan en stund.
Om fredagen var lugn så blev lördagen dessto vildare. Resultatet av detta är en proppfylld diskbänk som jag verkligen inte orkar ta tag i. Festkvällen kan väl sammanfattas i en borttappad telefon(återfunnen!!), daisy 80bast, högklackat, bugg ochen rejäl baksmälla som dagenefterpresent. Men jävlar va kul det var!
Förhoppningsvis blir det lite ändhållsplatsåkning idag så att denna bloggen kan få lite substans igen.
Nån timme innan årets fylla slog till...
Om fredagen var lugn så blev lördagen dessto vildare. Resultatet av detta är en proppfylld diskbänk som jag verkligen inte orkar ta tag i. Festkvällen kan väl sammanfattas i en borttappad telefon(återfunnen!!), daisy 80bast, högklackat, bugg ochen rejäl baksmälla som dagenefterpresent. Men jävlar va kul det var!
Förhoppningsvis blir det lite ändhållsplatsåkning idag så att denna bloggen kan få lite substans igen.
Nån timme innan årets fylla slog till...
23:13
Efter att jag insett mina begränsningar gällande fler utekvällar i rad så spenderas denna fredagkväll i hemmet. Öl, tända ljus, musik och data. Tur att jag aldrig utgett mig för att vara en cooling! Men imorgon smäller det! Samtidigt ska jag hålla alla tummar och tår för bästa syster som tävlar i SM. Ja, alltså inte SM som i sadomachosism... Även om den tolkningen säkert skulle locka fler bloggläsare än sverigemästerskap i lydnad.
Sommar?
Vädergudarna verkar inte arbeta med oss denna sommar.
Långledighet för min del och jag kan väl nästan radera både solning och uteserveringsöl på listan. När man bor i ett land där endast tre månader utgör den tid då man verkligen lever så är det väl inte för mycket begärt att det under de här 92 dagarna ska vara solsken? Men, eftersom det bara krävs en medeldygnstemperatur på 10 grader för att årstiden ska få kallas sommar så antar jag att det kan spöregna och pendla mellan 12-13 grader ända fram till augusti.
Jag är inte bitter (försöker jag intala mig själv). Ibland önskar jag bara att jag föddes som sydeuropé. Jag är som en transsexuell(utan det sexuella). En landstransa. En svensk född i fel nationalitet och land.
Långledighet för min del och jag kan väl nästan radera både solning och uteserveringsöl på listan. När man bor i ett land där endast tre månader utgör den tid då man verkligen lever så är det väl inte för mycket begärt att det under de här 92 dagarna ska vara solsken? Men, eftersom det bara krävs en medeldygnstemperatur på 10 grader för att årstiden ska få kallas sommar så antar jag att det kan spöregna och pendla mellan 12-13 grader ända fram till augusti.
Jag är inte bitter (försöker jag intala mig själv). Ibland önskar jag bara att jag föddes som sydeuropé. Jag är som en transsexuell(utan det sexuella). En landstransa. En svensk född i fel nationalitet och land.
Slut på ursäkter?
Någon gång detta år har min kära mor hört mig säga "När jag har gott om pengar så ska jag köpa mig ett par riktiga löpardojjor". Detta citat har två sidor. Jag skulle verkligen behöva ett par riktiga springskor så jag slapp flåsa runt i mina gamla inne-fotbollsskor. Alltså: en sanning. Det dolda budskapet i citatet var nog mer Jag har inga riktiga löparskor, så det är inte så stor mening att ge sig ut och springa.
Igår fick jag ett samtal av mamma som var lite nyrik efter dagens skatteåterbäring. Hon erbjöd sig att köpa ett par riktiga springskor till mig. Det är ju ett erbjudande ingen kan tacka nej till. Jag vet dessutom att även när jag har gott om pengar, så köps det inga skor. Nej, det köps allt annat onödigt tjafs, men inte skor.
Så, iväg till stadium där jag plockar upp första bästa billiga sko och säger "den här blir bra". Men det tyckte inte mamma. Hon tyckte vi skulle besvära butikspersonalen. Något som jag oftast just ser som besvära. Men, mamma vet bäst tänkte jag. Vi ropar till oss en manlig sak som genast kommer mot oss med säljarglöd i ögonen.
Det är här projektet börjar. Aldrig trodde jag väl att det skulle kunna vara så invecklat att köpa skor.
Det börjar med att jag får ställa mig på en platta som mäter av mina små fossingar. Sen ska jag ta tre steg hit och tre steg dit. Maskinen visar var jag lägger min tyngdpunkt, vad som belastas, om jag går inåt eller utåt osv osv. Sen ska jag även uppge hur mycket jag har tänkt och springa. Jag hävdar ju att Nu, när jag kommer ha ett par bra skor, så blir det ju såklart lite mer. Men låter ändå förnuftet tala och väljer 0-15km/ veckan. Då börjar genast mamma ta över min talan och säger att det är alldeles för lite. - Du kommer ju åtminstone springa 15km-30km/ veckan.
Jag vet inte om mamma tror att jag har samma energi som när jag var tolv och spelade innebandy i hallen så fort jag fick en lugn stund. Det var på den tiden jag sprang oftare än jag satt still. - Men mamma, sanningen är den att tiderna förändras - och det inte lite!
Tillslut hittade jag en sko, som var relativ billig i jämförelse mot vad jag hade kunnat få med mig hem. Men ändå såpass dyr så att jag säger till mamma:
- Nu när jag har så dyra skor så måste jag ju ut och springa regelbundet.
Varpå mamma glatt svarar:
- Ja, det var så jag tänkte.
Hon är smart den där mussi.....
Dyrgripar
Igår fick jag ett samtal av mamma som var lite nyrik efter dagens skatteåterbäring. Hon erbjöd sig att köpa ett par riktiga springskor till mig. Det är ju ett erbjudande ingen kan tacka nej till. Jag vet dessutom att även när jag har gott om pengar, så köps det inga skor. Nej, det köps allt annat onödigt tjafs, men inte skor.
Så, iväg till stadium där jag plockar upp första bästa billiga sko och säger "den här blir bra". Men det tyckte inte mamma. Hon tyckte vi skulle besvära butikspersonalen. Något som jag oftast just ser som besvära. Men, mamma vet bäst tänkte jag. Vi ropar till oss en manlig sak som genast kommer mot oss med säljarglöd i ögonen.
Det är här projektet börjar. Aldrig trodde jag väl att det skulle kunna vara så invecklat att köpa skor.
Det börjar med att jag får ställa mig på en platta som mäter av mina små fossingar. Sen ska jag ta tre steg hit och tre steg dit. Maskinen visar var jag lägger min tyngdpunkt, vad som belastas, om jag går inåt eller utåt osv osv. Sen ska jag även uppge hur mycket jag har tänkt och springa. Jag hävdar ju att Nu, när jag kommer ha ett par bra skor, så blir det ju såklart lite mer. Men låter ändå förnuftet tala och väljer 0-15km/ veckan. Då börjar genast mamma ta över min talan och säger att det är alldeles för lite. - Du kommer ju åtminstone springa 15km-30km/ veckan.
Jag vet inte om mamma tror att jag har samma energi som när jag var tolv och spelade innebandy i hallen så fort jag fick en lugn stund. Det var på den tiden jag sprang oftare än jag satt still. - Men mamma, sanningen är den att tiderna förändras - och det inte lite!
Tillslut hittade jag en sko, som var relativ billig i jämförelse mot vad jag hade kunnat få med mig hem. Men ändå såpass dyr så att jag säger till mamma:
- Nu när jag har så dyra skor så måste jag ju ut och springa regelbundet.
Varpå mamma glatt svarar:
- Ja, det var så jag tänkte.
Hon är smart den där mussi.....
Dyrgripar
Den nya Zlatan
K hade ju filmat igår, så nu får även ni äran att se den afganska lilla fotbollstalangen!
Förberedelse?
Snart ska jag iväg på möte angående volontärandet. Hur förbereder man sig inför nåt sånt? Det kan ju inte bli nån typ av arbetsintervju eftersom jag inte kommer få betalt. Inget CVvisande, fjäskande och självhävdande alltså. Dom kanske bara vill se så att jag är hel och ren? Det vore i och för sig roligt att komma dit halv och smutsig. Undra om de tar in vem som helst? Det är ju ändå en samhällstjänst som dom tacksamt borde ta emot oavsett vem som erbjuder sig.
Många frågor, få svar.
En annan fråga som inte verkar ha något svar är Var fan tog skattepengarna vägen? Förra året kom dom redan den tredje. Men den som väntar på nåt gott...(väntar ALLDELES för länge)
Påtal om hel och ren....
Många frågor, få svar.
En annan fråga som inte verkar ha något svar är Var fan tog skattepengarna vägen? Förra året kom dom redan den tredje. Men den som väntar på nåt gott...(väntar ALLDELES för länge)
Påtal om hel och ren....
Upptäckten...
Jag har gjort en upptäckt. En inte allt för smickrande sådan.
Jag håller på att bli tunnhårig!! Idag när jag tittade mig i spegeln så kunde jag stolt konstatera att jag lyckats få med babyhåret i månadens hårfärgning. Sen stod jag en stund och funderade på varför babyhåret inte längre bara satt vid pannan utan även sträckte sig upp mot hjässan. Hjälp! Inte fan har någon varnat mig för att även vi kvinnor kan bli tunnhåriga. Jag som, om jag någongång ska göra ett ingrepp, har tänkt mig att kunna fylla läpparna lite. Eller varför inte lyfta ögonbrynen. Men inte fan göra en hårtransplantation! Nu är det väl bra döden som väntar..
Aldrig trodde jag väl att jag och fredrik reinfeltd skulle ha några likheter.....
Kajsa, anno 2015?
Ansiktssmyckning?
Idag ska jag eventuellt få äran att vara barnvakt åt smilla medan mamma mårtensson tränar hund.
Smilla är tydligen helt inne på att ta hål i öronen. Helst vill hon att hennes mamma ska göra det. Jovisst..
Jag minns tydligt när jag skulle göra mina hål, som höll på att bli ett hål. Efter första örat skrek jag så mycket så att frisören intygade att man faktiskt inte behöver ha två. Jag tackar idag min lyckliga stjärna för att jag inte sprang ut från salongen på studs, utan faktiskt vågade mig kvar för ett andra hål.
Efter att åren gick infann sig (tydligen) ett helt annat mod hos mig. Det började med att jag och C bestämde oss för att pierca naveln på varandra. Detta utfördes med hjälp av eagle eye cherry som snällt fick gå på repeat på skivspelaren. Dessvärre hade jag lite svårt för att bara trycka igenom nålen snabbt och låta det vara färdigt. Jag använde mig mer av metoden borra igenom så sakta det bara går. Stackars C... Det slutade i allafall med att vi fick varsitt hål som efter ca en vecka förvandlades till ett mögligt sår.
MEN, jag fick inte nog där. I ettan på gymnasiet fick jag plötsligt för mig att jag ville ha ett hål i hakan. Jag var ju tvungen att säga till alla att "idag ska jag hem och göra hål i hakan", så efter det kunde jag ju inte komma tillbaks utan hål!
Hem med bussen och på med plattan. (Tack för att jag åtminstonde kokade nålen!!) Sen stod jag vid spegeln i cirka en halvtimma, snirklade och borrade. Resultatet blev ett hål, visst, men det var ju långt ifrån mitten. Dessutom hade jag ju inte förberett med något piercingsmycke, utan jag satte i ett vanligt örhänge. Ni kan tro det skavde på insidan...
Nu förtiden har jag tröttnat på ansiktssmyckningar, men det är klart jag tycker smilla ska ha hål i öronen. Bara hon inte fortsätter samma väg som jag gick...
Om jag inte hade stoppat mig själv nånstans på vägen.......
Smilla är tydligen helt inne på att ta hål i öronen. Helst vill hon att hennes mamma ska göra det. Jovisst..
Jag minns tydligt när jag skulle göra mina hål, som höll på att bli ett hål. Efter första örat skrek jag så mycket så att frisören intygade att man faktiskt inte behöver ha två. Jag tackar idag min lyckliga stjärna för att jag inte sprang ut från salongen på studs, utan faktiskt vågade mig kvar för ett andra hål.
Efter att åren gick infann sig (tydligen) ett helt annat mod hos mig. Det började med att jag och C bestämde oss för att pierca naveln på varandra. Detta utfördes med hjälp av eagle eye cherry som snällt fick gå på repeat på skivspelaren. Dessvärre hade jag lite svårt för att bara trycka igenom nålen snabbt och låta det vara färdigt. Jag använde mig mer av metoden borra igenom så sakta det bara går. Stackars C... Det slutade i allafall med att vi fick varsitt hål som efter ca en vecka förvandlades till ett mögligt sår.
MEN, jag fick inte nog där. I ettan på gymnasiet fick jag plötsligt för mig att jag ville ha ett hål i hakan. Jag var ju tvungen att säga till alla att "idag ska jag hem och göra hål i hakan", så efter det kunde jag ju inte komma tillbaks utan hål!
Hem med bussen och på med plattan. (Tack för att jag åtminstonde kokade nålen!!) Sen stod jag vid spegeln i cirka en halvtimma, snirklade och borrade. Resultatet blev ett hål, visst, men det var ju långt ifrån mitten. Dessutom hade jag ju inte förberett med något piercingsmycke, utan jag satte i ett vanligt örhänge. Ni kan tro det skavde på insidan...
Nu förtiden har jag tröttnat på ansiktssmyckningar, men det är klart jag tycker smilla ska ha hål i öronen. Bara hon inte fortsätter samma väg som jag gick...
Om jag inte hade stoppat mig själv nånstans på vägen.......
En liten besvikelse.
Det är fruktansvärt roligt att spela korpenfotboll MEN det har sina nackdelar.
- Det ska vara roligt, vilket innebär att alla ska få spela
- Vissa ser det mest som en fikarast
- Andra har antagligen inte sett en boll i hela sitt liv
- Det är alldeles för korta halvlekar
- Domaren (denna gång) var 70+ och hade antagligen inte rätt glasögon på sig
- Det är sjumannaplan, man springer in i varandra, man vågar knappt ta i när man skjuter etc etc
Som ni märker så är jag liiiite arg och besviken efter gårdagens match, som blev en förlust. Tränaren(?) skyllde två av motståndarnas mål på vinden. Hrm.. Förr förra gången gick hon in med inställningen - Dom här är inte bra!
Alltså, hon besitter inte direkt några kvaliteér för att få kalla sig varken tränare eller spelare. Det hela blir inte bättre av att hennes dotter är med som är om möjligt sämre än sin mor. Dessutom stänger hon av öronfunktionen när halva laget SKRIKER byyyyyyyt till henne.
Så, nu funderar jag och S starkt på att starta ett eget lag. Dra med några spelare från detta som faktiskt är duktiga. Rekrytera några nya friska ben och lira skiten ur alla andra lag. Det kostar dock 3000 per år och hur sjuttan ska man hitta bra spelare som nöjer sig att spela i korpen?
Nåja. Jag var tvungen att få ur mig lite aggression.
