Bloggen tog semester i samma veva som min semester var slut. För min egen del så höll det på att bli en obetald sådan. Nu för tiden räcker det tydligen inte att med stora versaler skriva "SEMESTER" för att få ut sina pengar. Nej, det tycker lönekontoret är otydligt. Som tur är fick jag fixat till det via telefon idag.
Förutom att irritera både mig själv och lönekontoret så har jag varit barnvakt, lekt motionär och grävt ner mig i beckfilmer.
Är det någon som har hela beckboxen så lånar jag den gärna!
I torsdags var jag alltså barnvakt åt lilla Smilla. Det började med att hon ville spela "kåker". Självklart är moster alltid redo att spela lite poker, även om Smillas variant innefattar ganska grava regeländringar. Dessutom kan reglerna ändras under spelets gång. Alltid lika spännande. Efter kortspel och ca fem koppar varm choklad så var det dags att hyra film. Jag hade hoppats på en Astrid Lindgren rulle. Det var inte alls vad Smilla hade tänkt. Tillslut enades vi om hundpensionatet. Väl hemma så visar det sig att damen i videobutiken lagt i fel film. Istället för att se på massa gulliga hundar så får vi följa The Cheetaz girz resa mot stjärnorna. Det hade säkert vart jättebra, om Smilla varit tio år äldre.
På morgonen blev det badkarsbadande innan det var dags för lilla loppan att åka hem igen.
Projekt beach 20...nånting går bra. Jag är mäkta imponerad över att jag fortfarande orkar hålla igång. För att sätta lite extra guldkant på träningen så har jag nu beställt proteinpulver och några suspekta piller. Min mor har också fått träningsfnatt efter att ha sett Melanie B's sexpack i expressen. Hon är dock lite mer optimistisk än mig och skröt stolt över att ha gjort tjugo sit-ups häromdagen. Enligt henne kunde hon redan känna att byxorna satt bättre än tidigare.
Jag tror jag har blivit lite för bekväm sedan jag skaffade crosstrainern. Det är svårt att uppmuntra sig själv till att gå ut och springa när man kan stå på den och träna medan man ser en bra film. För att inte svika löparskorna helt så har jag nu två gånger i rad sprungit ute. Fan så mycket jobbigare det är. Blir inte min löparkamrat utskälld så tänker jag tysta hemska tankar om alla jag möter. Igår lät det te.x såhär i mitt huvud "Akta dig gubbjävel annars springer jag ner dig och dina fula korta jävla byxor". Efter passet är jag dock gladare än en hund på lyckopiller.
Nu är ursäkterna för en inaktiv blogg slut och jag ska försöka leverera en gång om dagen istället för en gång varannan vecka. Tjo tjim!