Gårdagen började lugnt med frulle i soffan och några avsnitt av SATC. När klockan började gå mot lunch så inträffade det plötsligt något oförutsett. K som just stått och tillagat omelett ligger plötsligt på sängen i fosterställning och ger i från sig ljud som tyder på kraftig smärta. Smärtan blir bara värre och värre och varvas snart med kräkningar. K ber mig ringa ambulansen, vilket jag också gör med darrig röst. Någon gång ska vara den första. Efter ett tag dimper två unga ambulanskillar upp och börjar ställa diverse frågor om möjlig graviditet och eventuell menstration. K är mest mån om att få stängt sina byxor innan hon ska ge sig ut på ambulansfärd i göteborgstrafiken. Väl på akuten var det mycket väntan, korsförhör med sjuksköterskan och en läkare som kunde allt om kvinnans nedre delar. Efter några timmar fick vi ta oss hem på bästa sätt för att sedan upptäcka att samtliga Göteborgs apotek var stängda. Inga värktabletter här alltså och  K fick genomlida natten med den enda stackars voltaren hon blev serverad på hospitalet innan vi åkte.
Man vet aldrig hur dagen ska bli när man slår upp sina blå(gröna) i arla morgontimma
Nu är det K som ligger ensam i den ekande lägenheten, för hon är ännu inte kapabel att röra på sig stackaren. Själv har jag åkt till Varberg och spenderat dagen med världens bästa lilla tjej!

The greatest love of all!