Lördag och jag är ledig och dessutom partysugen (för en gångs skull). Men då är det ingen annan som är ledig eller till förfogande. Så mina alternativ för kvällen är följande.

A. Jag lagar en brakmiddag (till mig själv), tittar på finalen av robinson och somnar i soffan.

B. Jag åker en hemskans massa mil ner till pappa och träffar farbror och co.

C. Jag kör ner till nordmossagänget och spanar in smillas nya glugg.
Smilla som förövrigt inte verkar tycka att moster är alls lika cool längre. Igår när  hon ringde så frågade jag om vi skulle leka imorgon. Till svar fick jag INTE "Jaaaaaaaaaaa!". Utan ett tveksamt "....vet inte..." Suck. Glansdagarna är räknade.

Det lutar mest åt alternativ A. Det passar nog ganska bra att komma i säng i tid för jag ska bjuda på frukost/brunch imorgon. Jag måste ju utnyttja allt te jag fick hem från buzzador.

På nåt sätt har jag lyckats undkomma(möjligen slängt kallelsen i soptunnan) cellprovstagningen. Häromdagen dök det dock upp ett brev där det stod att jag var välkommen för undersökning. Jag lider ju av en släng hypokondri samt undersökningsnoja. Lägg därtill mottot "bättre lyckligt ovetande än en hård sanning". Men nu har jag bestämt mig för att ta tag i detta. Men på nåt sätt så kan jag inte förmå mig själv att ta med det öppnade brevet upp i lägenheten. Jag låter det ligga öppnat i den lilla postboxen i trappuppgången. Det känns som om jag väl tar med det upp och sätter upp lappen på kylskåpet så finns det ingen återvändo. Jag får nog vänta några dagar..tills jag...ehh..känner mig mogen för denna stund. Tills dess får brevet ha lite helgledigt i trappuppgången.
Over and Out.