Jag är inte mycket av en skogs och naturmänniska. Någon gång om året händer det dock att jag får ett sug efter moder jord. Jag ser det lite som en intervention. Nej, inga ätstörningar, drogberoende eller övrigt missbruk. Kanske mer att ingripa livet sig självt. Hämta nya krafter, finna inspiration och ny lust. Få dagliga bekymmer att blekna bort i en klarblå himmel, en grönskande skog och en vacker äng.
Idag var en sådan dag. Jag tog på mig ett par storlekar för stora gummistövlar, syrrans gamla fleecejacka och ett par utslitna joggingbyxor. Fajta, Bita och syster gjorde mig sällskap genom snår och buskar. Efter promenaden var det inte bara själen som var lugn utan även magen efter all god harsyra jag stoppat i mig.
Annars så har jag inte gjort någonting idag, vilket kan vara nog så skönt ibland. Mestadels har jag legat ute på träsoffan på altanen och bara tittat upp mot den blåa himmelen och låtit våren smyga sig in i mina sinnen.
Ikväll hoppas jag A jobbar på sitt café i kärrdal. Det hade suttit fint med en kopp kaffe och lite skvaller.