Tre timmar senare.
Tre glas vin. Fem avsnitt av brothers & sisters, vilket bidragit till cirka tre timmar konstant tårögdhet. Ja. Det var min kväll.

Det är galet hur man blir beroende av en serie när man ser alla program i sträck. Nu när första säsongen av B&S är plöjd så känner jag en otrolig tomhet. (Precis som jag gjorde med SATC, Vänner, O.C , etc etc) Det är skönt att byta liv till något mycket mer smickrande för en liten stund. Smickrande var kanske fel i just detta fallet, men något helt annat.
För andras liv är alltid mer intressant än ens egna, inte sant?