Det är minsann ingen dans på rosor att vara hundvakt. Kvart i sju blev jag väckt av ett busfrö som inbillade mig att hon behövde kissa. På med morgontofflorna och ut i det kalla morgondiset. Tror ni hundskrället kissade? Icke. Hon tyckte antagligen bara att det var färdigsovit. Det tyckte inte jag, men vad spelar det för roll. Jag är ju inte direkt känd för att vara den mest dominanta djurägaren. Glömmer aldrig hur jag sprang fram och tillbaks till balkongdörren för att göra Alfons(min förra katt) nöjd och belåten. Hur jag glatt skuttade upp ur sängen klockan tre på natten för att han krafsade på persiennerna.(Djur är inte dumma. Dom lär sig knepen!) Det tog länge innan jag ens sov någon annanstans än hemma för att det var ju sååå synd om honom om han skulle bli lämnad ute en heeeel natt. Those days are gone och imorgon är jag en fri människa igen. Även om jag kommer sakna att inte få konstant uppmärksamhet som faktiskt bita är ganska bra på att ge.
Här kommer lite bilder från gårdagen som spenderades hemma med trevligt sällskap i form av K!