Idag var det dags för ändhållplatsåkning igen. Färden gick denna gång till länsmansgården. Jag hade förväntat mig lite ghettokänsla (i vanlig ordning). Istället möttes vi av superfina bostadsrätter och mycket grönområden.
Liksom i bergsjön så blev det lite fotbollslirande. Vi mötte nämligen sveriges nya zlatan på en grusplan i närheten av hållplatsen. En liten kille från afganistan som aldrig spelat i något riktigt lag. Vilken talang fotbollssverige kommer gå miste om, ifall han väljer att fortsätta sin karriär ensam bland grusmolnen. Han undrade nyfiket på engelska vart jag kom ifrån. Antar att han hade förväntat sig nåt juggeland med tanke på min hårfärg. Jag såg nog besvikelsen i hans ögon när han fick veta att jag var en vanlig svenne.
Jag ville adoptera honom. Eller i allafall ta med honom hem några dagar. Men..livet är hårt! Vi åkte hem utan pojke, men mätta och belåtna efter picnic med kaffe och bullar.