...funderar jag när jag sitter med en kletig mask från lush i ansiktet och tandblekningsskenor i käften. Inte nog med det. Innan jag hamnade i soffan så färgade jag håret och lät det verka medan jag tog ett fyrtiominuterspass på crosstrainern. Allt detta hade kanske kunnat få effekt om det var så att man var en människa som rörde sig mycket bland folk, gick på event och annat. Kanske hade man fått höra att man såg frisk och fräsch ut. Eller åtminstone så hade man kanske känt sig så i jämförelse med vissa andra. Men nu är ju sanningen sådan att jag mest sitter hemma, om jag inte är hos någon annan. Är jag det så är det inte för att gå ut och festa, gå på konsert eller någon annan folklig tillställning. Nej, då är det för att se en film, dricka lite kaffe eller spela kort.
Trots denna insikt så ser jag ändå positivt på det hela. Det är väl viktigare att göra sig fin för sig själv än för andra? De andra har ju ett eget ansikte att titta på i spegeln.