Idag har jag rört mig mer än vad jag gjorde under hela 2008. Jag har nämligen, mitt på torget, utövat gamla iskonster. Hårding som jag (tror) jag är tog jag varken med hjälm eller vantar. Ångrade mig i samma sekund som jag satte skrillorna på isen. Såg framför mig hur jag snart skulle ligga på mage mitt på isen med brutna revben och andra frakturer. Men döm av min förmåga när jag inte trillade en enda gång. Ögonen var dock mer fokuserade på folket runt omkring än på själva isen. Var ju tvungen att spana in vilka känningar som skulle se mig göra den där eventuella vurpan.