Sista passet är avklarat och jag är fri som en fågel fram till torsdag. Detta har firats med en liten sovmorgon, mat från fettokedjan och fika hos Daggan och Börje. Har man inga egna morföräldrar vid liv så får man njuta av andras. Detta var precis vad jag gjorde idag. Just dessa två pensionärer är pigga som tonåringar och skratten avlöser varandra. Daggan berättade att hon härmodagen skulle ut till hamnen för att titta på båttävlingarna. På vägen dit fick hon se en prydlig skara människor som häckade utanför kyrkan. Nyfikenheten tog överhanden och hon tog en paus i promenerandet. När folket rörde sig inåt i kyrkan var inte Daggan sen att hänga på. Där satt hon alltså, en 85-årig pantertant med skärmmössa och gångstavar, på ett bröllop där hon inte kände en människa.
Nu har jag öppnat en flaska Carlsberg och ska njuta det sista av denna härliga sensommardag.

Börje och hans pantertant Daggan.

Utan Anna; ingen mormor.

Så här glad är jag över att slippa pendla mellan Göteborg och Halmstad.