Lika barn leka bast!


Syster med sin favoritdryck


Nojda hundar efter behandling

Fredag kvallen borjade bra med trevligt hang med grill och mingel i tradgarden hos examensdamen. Dessvarre slutade den inte lika lyckligt. Av nagon konstig anledning sa for inte alkoholen enbart med sig positiva delar sa som en okad social formaga och avslappnad sinnestamning. Nej, i takt med alkoholens intagande i min kropp infinner sig aven en identitetsforandring. Detta innebar ett alldeles for kaxigt ego for vad som är halosamt for bade mig och min omgivning, dartill en uns av bristande impluskontroll. Detta resulterar enbart i en fasansfull angest dagen efter. Som om inte detta rackte sa har aven min rost forvandlats till nagot som bast kan liknas med en malbrottskille som sitter i symbios med en whiskeydrickande och storrokande pensionar.

Idag har det rojts och stokats har hemma. Flyttladorna är nerburna och tvaan har forvandlats till en propfylld etta da ena rummet numera enbart fyller funktion som avlastningscentral. For att lyxa till det lite sahar på kvallen sa har jag och Ansi nu slagit upp raclettgrillen på den enda fria och anvandbara ytan i lagenheten. Compact living pa hog niva! Det borjade dock inte bra da det forsta som hande var att en hallumiskiva lyckades sprangas upp i mitt ansikte. Den maste tyckt att jag nallade den for tidigt. Talamod...talamod..

Att gora..skriva en lista.

En brakdel..







Don't pick me..I'm about to blow up in your face!

Jag kan inleda med att saga att jag numera ska forsoka skriva utan Å Ä & Ö for att underlatta lasandet for er. Jag markte redan nu att jag glommer bort det hela tiden, men jag gor ett forsok sa far vi hoppas att nagon snall och kunnig sjal snart hjalper mig med problemet.
Idag (och alla andra dagar) ar jag varldens stoltaste moster. Fina lilla Smilla har namligen kommit tvaa av elva tavlande i lilla melodifestivalen som Blashammarskolan har arrangerat. Nog for att jag ar stolt over resultatet men stoltast ar jag anda over att hon VAGADE! Det ar mer an vad moster hade gjort det. Efter upprtadandet hade lillan varit sa lattad och fylld av endorfiner att hon hade skakat i hela kroppen. Fast vad kan ga fel nar de sma sjuaringarna redan innan hade bestamt att "det viktigaste ar att vi gor vart basta, har kul och kor jarnet!!". Boooarrn, som Tabita hade sagt!
Igar entrade jag jobbet for sista gangen, atminstone som ordinarie anstalld. Jag avtackades med en Latte pronto fran OBH och ett par jattefina orhangen. Aldrig har jag val fatt en mer passande present. Nu nar jag ska studera sa kommer jag aldrig ha rad att kopa latte, sa vad passar inte battre an ett verktyg for egentillverkning? Det enda negativa var att jag fick enormt daligt samvete for att jag slutade. "Inte ar val jag vard...". Men vem vet, kanske blir jag nasta ars sommarjobbare dar. Bara denna varen, med allt vad den inneburit, far lagga sig lite sa har jag nog full energi att ga in och jobba nagot pass da och da. Med denna era lagd bakom mig så kan jag även säga hej da till  sittsar, stansade vader, ljummet kaffe i termos, femtimmars mobilspelande, dygnslang vakenhet och "hur-man-far-elva-timmar-att-ga-sa fort-som-mojligt-utan-att-man-ror-en-enda-kroppsdel-knepen". Mot nya aventyr!

Nu ska jag hoppa in i duschen for snart bar det av till Varberg for skumpa, god mat och examensfest!

    

Rakna med att jag kommer ha aldrats efter denna kvall..



..kanske nagot i stil med det har.

Sambokilon?

Det var meningen som en liten kort bloggpaus men blev bara ytterligare ett bevis på min bekvämlighet(läses som finare ord för lathet).
Nu när det är dags för en riktig nystart så kanske jag borde låta bloggen få följa med? Det är nämligen så att jag har sagt upp mig, införskaffat ett sommarjobb samt skrivit kontrakt för en ny lägenhet. Som om inte det vore nog  så har jag även sökt in till två program i höst och skulle inte antagningen gå min väg så har jag två reservkurser att falla tillbaks på. Nu är det min tur att leva på bidrag och lån, även om jag har erfarenhet av det sistnämnda. Vana att äta knäckebröd och dricka vatten har jag också, så det ska nog inte bli några problem. Sedan underlättar det alltid att ha en (framgångs)rik sambo. Även om det inte är den främsta egenskapen Fröken Bärgman har. Jag ser det mer som ett plus i kanten!
Jag har nu gjort mitt i Göteborg och fortsätter i staden som jag för inte så länge sedan lämnade. Gräset är inte grönare på andra sidan och speciellt inte under vintern för då har det gröna lyst med sin frånvaro. Några andra faktorer till denna flytt kan väl summeras i orden skottlossning, väpnat rån, rån i trapphus, avhuggna ben på kyrkogård och brandbomber. Det är nästan slöseri att gå till hemmakväll och hyra en film när man kan avnjuta Göteborgs alla gängbråk från vardagsrumsfönstret. Nog om det gråa. Jag kommer sakna alla fina vänner men ni är ju varmt välkomna att övernatta i "gästrummet" eller på balkongen om så behagas. Jag kommer bära med mig telefonsamtalet från K då hon ringde sittandes på sin cykel utanför vår gård med intalande ord om att det visst händer att man även i Göteborg "bara kommer förbi". Enkelheten, slentrianen, inskränktheten.....Varberg nu kommer jag!!

Inte har jag blivit äldre sedan jag bloggade sist heller...

Klickade hem den här boken idag. Kan nog vara riktigt intressant.

Varför är det så många storasyskon i regeringen?

Våra syskonrelationer präglar oss hela livet. Inte sällan gifter sig en lillebror med en storasyster. Är du mellanbarn i syskonskaran kommer du att agera medlare även på din arbetsplats. Det är egentligen inte så konstigt. Det vi har tränat oss på sedan vi var små blir vi i allmänhet bra på.

Äldst, yngst eller mittemellan är en intressant och tankeväckande bok om de relationer som har hamnat utanför vårt psykologiska fokus: syskonrelationerna.

Elisabeth Schönbeck är beteendevetare, diplomerad småbarnspedagog och specialintresserad av syskonforskning. Hon arbetar sedan tio år tillbaka på heltid med att hålla kurser och föredrag om syskonrelationer och hur de påverkar oss och anlitas ofta av medierna som expert i ämnet. Som mentor för sina syskonstudier har hon haft den internationellt berömde psykiatern och syskonforskaren Oluf Martensen Larsen.

Får Elisabeth Schönbeck själv välja, säger den här beskrivningen av henne det mesta: Elisabeth är storasyster till två bröder och mamma till två söner, mamman var storasyster till en bror och pappan endabarn. "Då skulle den i ämnet invigde förstå ungefär vilka vägar jag valt i livet och att jag gift mig med en lillebror. En lillebror som i sin tur tränat på att göra som storasyster säger, eller ännu hellre, tränat på att få storasyster att göra som han vill", säger Elisabeth Schönbeck.

Nu får "pausen" vara slut. En del har hänt sedan sist. Jag har bland annat passat på att bli sambo och flyttat till mångkulturens mekka Gamlestan. Här finns allt man kan tänkas behöva nästan utanför dörren; apotek, systembolag, affär, hemmakväll, uttagsautomat, gym, diverse små "hashi-bashi"-butiker, tatuerare, apotek och annat smått och gott. Lite annat utbud än Järnbrotts ynka lidl-butik. Jag har flyttat hit det mesta av mina grejer, men lite köksprylar är fortfarande kvar i Järnbrott. Dessutom har mamma fått låna lite av möblemanget.

Idag har jag varit på seminarie med Kay Pollak. Jag har tidigare läst båda hans böcker, Att välja glädje & Att växa genom möten. Seminariet var otroligt inspirerande och upplyftande. Kay verkar vara en helt underbar person och han hade mycket lustiga ljud och gester för sig. Det hela blev inte sämre av att han tog i hand med samtliga åhörare innan seminariet började. När allt var slut satte han på "I want to break free" på högsta volym och man kunde inte annat än att gå därifrån med ett stort leende på läpparna.
För er som varken läst böckerna eller sett Kays seminarie så kommer här några tänkbara meningar:

"Varje gång jag är störd eller irriterad på en annan människa har jag gjort en tolkning av verkligheten som är begränsad/felaktig"

"Jag ensam har ansvar för hur jag väljer att tolka det jag ser"

"Ingen kan såra mig utan mitt medgivande"

"Vill jag uppnå en förändring i mina relationer börjar den förändringen med mig själv"

Här kommer lite bilder på lägenheten. Något rörigt och allt är inte på plats i hyllorna än.

BLOGGPAUS

Fattas bara en rand i mitten för att min ford ska bli en adidasbil!

Pappa in action!

Smilla får använda sig av bägge händerna för att få iväg klotet.

Nääääästan.

Härliga färger på kloten.

Kunde inte motstå att ta kort på syrran iförd de fräsiga bowlingskorna.

Under dagen igår så agerade jag hjälpreda åt Carro som gick all-in på ICA. Det storhandlades för höga belopp och bärhjälp var ett måste för att alla påsar skulle komma med hem. Om jag minns rätt så blev det tillsut sju proppfulla påsar som skulle levereras till dörren. Själv handlade jag en halv påse varor och den gick på en fjärdedel av de Carro betalde. Då insåg jag att jag inte är en effektiv konsument. Dyra engångsförpackningar och lyxvaror verkar vara min cup of tea. På kvällen bar det av till Harrys för After work med dammiddagsgänget. Tyvärr var vi inte fulltaliga då en viss person(DU vet vem du är...aghhhh!) hade glömt av denna eminenta tillställning. Efter att ha fått detta trista besked så beställde vi in burgare och öl som sig bör när man beställer från pubmeny. Det blev mycket roligt snack och självklart kunde ingen av oss undgå att prata om sveriges hetaste ämne just nu, nämligen Mrs Anka. Någon tog upp att hon tilltalade sin man som Mr Anka och inte älskling eller Paul. Då berättade Frida att hon hade ringt ett jobbsamtal till en man vars kvinna svarat och sedan skrikit "Herr Nilsson, det är till dig". I det fallet var det ju klockrent att ropa på sin make med efternamnet. Haha.
Nu ska jag slänga in mig lite frukost och efter det försöka mig på en löptur. Har legat på latsidan en hel vecka och känner mig inte alls motiverad till att snöra på mig löpskorna. Men, men..det kan behövas om jag ska orka sitta inne och skriva om Goffman hela dagen. Tjingeling!

Frida & Soffe

Emma

Carin

Maten gick även den i åttiotalets tecken och till förrätt blev det varma mackor med skinka, ost och ananas. Huvudrätten bestod av flygande jakob och ris för att avslutningsvis toppas med päronhalvor och after eight till efterätt.

Idag kommer mitt obefintliga tålamod orsaka stora konsekvenser. Hur illa det blir får jag först veta om fyrtio minuter. Jag har den senaste veckan skådat en ljus och irriterande utväxt i min hårbotten. Tanken har varit att jag ska färga håret imorgon när löningen dimper ner på kontot. Idag orkade jag inte vänta längre. Jag har därför tagit fram ett gammalt hårfärgningspaket som Malin gett mig. Hon visste inte när jag fick den om jag färgade håret mörkbrunt eller svart, därför fick jag en av varje. Jag har inte använt den svarta färgen trots katastrofala hårdagar under det senaste halvåret. I minnet har jag haft en bild av när jag av misstag fick med mig svart färg hem från affären och förvandlades till en sotare. Eftersom jag inte direkt är känd för att vara petig så lyckades jag även få färg i samtliga delar av ansiktet. Nu sitter jag alltså här och väntar på en repris lagom till 80-tals festen imorgon. Jag kanske borde klä ut mig till Gigi Hamilton och låtsas som om färgningen var ett genomtänkt drag?

Jobbhelgen är över och den avslutades med ett biobesök följt av lite käk ute. Jag, Stella, Christer och Anna var och såg Flickan som lekte med elden. Den har ju inte fått lika bra betyg som den första filmen, men enligt mitt tycke var den minst lika bra. Den bästa repliken var däremot inte i filmen utan hittades bland biopubliken. Det är nämligen en scen i filmen där Lisbeth Salander ligger på golvet med täcke upp över bröstet. Om jag minns rätt så röker hon en cigarett och visar därför upp armhålan. Där skymtar lite svarta hår. Inte nyrakat alltså. När detta visas på bioduken så skriker en tjej i publiken ut "Åh fyyyy", varpå samtliga personer i biopubliken börjar asgarva. Man kan därmed säga att vi fick vår beskärda del av komedi också!
Idag ska jag prova på att köra ett träningspass på DVD hemma hos en vän. Om jag har fattat det hela rätt så är det ett boxpass. Det ska bli intressant och kan verkligen behövas med tanke på min karaktär under denna helg. Jag har haft svårt att hålla fingrarna i styr från gottepåsen. Ingen träning har det blivit heller. Däremot har jag varit duktig när det gäller pluggandet. Trots råd från syrran om att skumma igenom studiematerialet så sitter jag enträget och läser igenom varje mening på varje sida. Vi får se hur länge jag kommer orka göra det. När man har elva timmars jobbpass som inte består av så mycket annat ansträngande så känns det som att jag lika gärna kan läsa allt. När det gäller sociologin så känns det roligt och någorlunda förståligt, men så fort socialpsykologin träder in känns allt bara fruktansvärt flummigt och svårbekripligt.
Nähä, nu ska jag börja dagen på riktigt! Tjoflöjt.

Om du har en blogg och känner att du också vill delta i kampanjen så skicka ett mail till [email protected] .

-Hillevi, ge Anna Anka lite tips så hon också kan uppföra sig som människa trots miljoner och lyxliv i Amerikat.

Hittade en bild som togs för några veckor sen. Den är ruggigt ful, men jag kan inte sluta titta på den och fundera över vad det var som utlöste detta hysteriska skrattanfall.

Den här damen vet hur man förenar nytta med nöje.
Redskap som behövs: En flaska öl och en cigg.







Nu har äntligen sociologiböckerna kommit och jag har hunnit förkovra mig lite i ämnet. Det ser ut att kunna bli en intressant termin med mycket kunskapsintag gällande individerna och dess påverkan av samhället. Nu har jag lagt böckerna åt sidan och väntar in "Här är ditt liv". Jag är med i en internpott där samtliga deltagare satsat en tia på vem de tror ska vara med i premiären. Min chansning är Jan Guillou, de andras är Rolf Lassgård, Eva Dahlgren och Inga-Britt Ahlenius. Har ingen av oss rätt så flyttas potten till nästa vecka där även ny insats läggs till potten. Det blir aldrig roligare än vad man gör det!