God morgon. Igår körde jag hem från Göteborg klockan 2:00 natten. Passande nog var det snöoväder och jag fick ligga i 90 på motorvägen. Låg bakom en lastbil som jag bara inte vågade köra om. Hela ytterfilen var full av snö och jag litar inte på mina allaround-däck. Passade mitt tålamod. Hrm.
Anledningen till den sena körningen berodde på att jag gick bredvid på mitt nya jobb. Eller gick och gick. Satt, skulle man väl kunna säga. Till skillnad från mitt nuvarande jobb så är det inte speciellt intensivt, vilket är väldigt bra om jag nu ska kombinera dessa tjänster. Men det blir ett jäkla pussel att försöka få ihop alla tider. 140% som jag på nåt sätt måste dra ner till lagom dos. Jag blir så arg på mig själv för att jag inte bara säger att såhär vill jag jobba, take it or leave it. Istället går jag runt och mesar mig och säger till bägge familjer att jag ska försöka få ihop detta och tänker i mitt huvud att "det går inte, jag måste jobba 140%". Jaja. Känner att jag inte riktigt orkar ta tag i detta innan resan. Påtal om resan så borde jag börja packa, boka tvätttid, bestämma vad jag ska ha i handbagaget´, vilket antagligen inte blir mycket eftersom allt är förbjudet att ha med numera. Har än så länge tagit fram resväskan(stort ++),  köpt dusch-resekit, köpt snus, växlat pengar, fixat visum samt kollat försäkring. Hade varit skönt att vara ledig nu fram till resedag, men icke. Imorgon är det dags för jobb på både det gamla och nya igen.
Är det inte alltid såhär att allt händer på en och samma gång eller så står allt still. Vad hände med mellanlägerna?